Kom precis in från en riktigt härlig skogspromenad. Kände att jag bara ville ta en promenad helt ensam och bara få frisk luft och fundera lite. Borde nog ha kommit iväg lite tidigare för jag gick hela tiden och blev räddare och räddare för det blev allt mörkare hela tiden och där gick jag helt ensam i stora skogen. Kunde inte låta bli att springa en bit heller, för det är så mycket roligare tycker jag då kommer man iallafall fram snabbare. Men nu var de egentligen så att jag blev så jääävla rädd så ja va tvungen att springa. De gick 2 män i typ 30års åldern framför mig o ja vågade inte gå förbi så ja låtsades vara ute o jogga så ja sprang. Haha har nog aldrig vart så rädd! Ja tänlte helt allvarligt på att ja inte ville dö! :P

Nu hade jag faktiskt tänkt lägga mig i sängen och läsa en bok som jag fick i
uppgift att läsa. Det var nämligen så att den var riktigt bra! Brukar aldrig gilla
 böcker man får läsa i skolan.. Vi som aldrig sa hora hette den för övrigt./Maggan