Igår skrev ju jag ett inlägg som handlade en hel del om Afrika och just idag har väldigt mycket kretsat kring just de landet för min del. Filmen vi såg i skolan utspelade sig i  Afrika och handlade om  vilket helvete en del lever i.
 
Har nu på eftermidadgen då hunnit läsa i flera bloggar om hur de känner sorg över hur allt ligger till, och tro mig det gör jag med. men, det är såna där känslor som alla får (alla borde få åtminstone) men som vi allt för ofta glömmer bort ganska så snart. Sedan går man tillbaks till att tycka synd om sig själv och gnälla över allt och ingenting, och även om vi väljer att låta bli att tycka synd om oss själva så hjälper ju inte de någon annan iallafall. De reaktioner som sådanna filmer måste ge är att de är så starka så att folk verkligen gör skilnad! Jag har tjatat i flera år på mamma och pappa att jag vill ha ett fadderbarn, för de är iallafall en liten grej man kan göra, 100 eller 200kr i månaden är fan ingenting. Men blir det av? Nej. Och i de här fallen är det inte ens tanken som räknas, lika många behandlas illa hur mycket vi än tänker. Men det är ju ändå bra att man får veta hur det verkligen kan se ut i världen och att vi blir upplysta och förhoppningsvis intresserade av att göra skillnad.



Ohå va perfekt du verkar tro att du är nu då tänker ni säkert nu, men de har jag absolut inte påstått, ja påstår däremot motsatsen och jag påstår att jag kommer att bättra mig.Men jag har ju faktistk handlat i UNICEF shoppen eller va de heter och jag ska skaffa ett fadderbarn.

Nu är jag redo att ta all sorts kritik från er entusiastiska läsare./Maggan