Då va man i Kristinehamn igen. Känns bra, sista perioden i Östersund va inte helt perfekt. Ja va mest bitter hela tiden kände mig inte bekväm.. Därför lägger jag det bakom mig och ser fram emot januari :)

Idag fick ja ett vykort från New york där min Johan befinner sig. Tänk att man kan bli så glad av något så lite. Jag trodde inte man kunde längta så förbaskat mycket efter att få träffa någon. Höjdpunkten på mina dagar har varit när det stått Min fina Johan på mobildisplayen. Hade jag vetat att man kunde känna så mycket för en annan människa och må så bra av det hade jag aldrig väntat 1 år med att slå till. Johan+Malin=sant.